Jag fick min mens idag!! 😁
Haha. Men, eh, det är väl inget konstigt? Eller, trodde jag att jag var gravid?
Jo för mig var det konstigt och nej det trodde jag inte att jag var.
Jag brukar inte skriva om sånt här. Och jag trodde inte jag skulle skriva det här. Men jag lät fingrarna knappa loss och det blev en liten text om en kroppslig resa..
När jag var ca 17 år började jag ta P-piller. Då jag fick veta att min mamma fått små blodproppar i fingrarna av det när hon var yngre pratade jag med barnmorskan om det och bytte till P-stav som jag hade i två omgångar. När jag var 24/25 bestämde jag mig för att jag inte ville ha fler ärr på armen och satte in en spiral.
Som effekt av det fick jag rejäla mensvärkar, och här snackar vi inte om "aj, det gör lite ont i magen och jag mår lite illa, jag borde ta en tablett o sätta mig ner" utan här snackar vi "AAAAJ!! Vem FAN är det so. Stoppat in en kniv i min livmoder och försöker riva sönder min mage???!!!!!"
Vid vissa tillfällen kunde jag inte sträcka mig ordentligt för det kändes som att något skulle gå sönder i mig!
Är det såhär mensvärk är??? För jag har aldrig riktigt haft det tidigare! Det här är ju helt sjukt?!
Som ytterligare en effekt hade jag ena rejäla moodswings.
Innan jag fattade var det var som hände trodde jag att jag blivit galen!
Jag blev ledsen för ingenting, jag blev irriterad på små skitsaker som jag aldrig brytt mig om innan. Mest var det att jag kände mig deprimerad!
Efter några månader minskade mensvärken och humöret blev stabilare. Efter att jag förstått varför jag reagerat som jag gjort på... allt! Var det lättare att förebygga alla konstiga utbrott.
Skönt!
Men något som inte försvann var en klämmande och nypande känsla i underlivet vid mensen.
Och dessutom vet jag att killarna känner av spiralen, jag har jättesvårt att föreställa mig hur det känns.. Men när jag slog ihop allt insåg jag att den inte var värd det och tog ut spiralen.
Jag satte in en ny P-stav istället. Den hade ju funka innan?! :)
Vid bytet där så hände något jag inte hade förväntat mig, mina bröst svällde och blev nästan lika stora som dom var innan jag satte in min första P-stav och innan klättringen!
Det var både lycka och panik (för lite jobbigt hade det vart att byta ut alla bh-ar , igen, när jag precis slängt de gamla efter år av förnekelse) ;P
Det här var för ca 8 månader sedan. Innan jag åkte till Thailand i vintras.
När jag kom hem från Thailand kändes allting tiptop!
Jag var utvilad i kropp och själ och såg fram emot att komma hem och jobba igen.
Tyvärr var det något som inte kändes helt rätt, men jag bestämde mig för att gasa på ändå!
En dag när jag duschade märkte jag att det lossnade ovanligt mycket hår. Konstigt!
Men jag tänkte att jag hade haft det uppsatt några dagar oc då samlas det ju mer dött som trillar av.
Jag lät det gå någon vecka men fortsatte märka av att mer hår lossnade. Men ja jusste! Jag har ju fått mycket längre hår nu också, så då ser det ju ut att vara mycket mer än vad jag är van vid! (För håret växte ju ca 15cm bara sådär över natten?! Vet inte hur jag resonerade när jag tänkte så..)
Jag lät det gå någon vecka till... Men mängden hår som lossnade fortsatte öka och jag började känna en svag oro växa. Jag bestämde mig för att inte tänka så mycket på saken, ju mer man ältar det desto sämre mår man och det kommer definitivt inte få stopp på håravfallet!
..Men jag kunde inte riktigt släppa det. Håret kändes mycket tunnare och började se slitet och risigt ut.
Jag frågade en kompis vad hon tyckte och beklagade mig över hur mycket hår jag tappat och hur tunt det hade blivit!
Hon sa åt mig att det nog var tillfälligt eller inbillning och att stress inte skulle göra saken bättre, precis vad jag självt försökt intala mig själv!
Men när hon såg mig föna håret kom kommentaren jag fasat då hon sa att det faktiskt såg tunnare ut än vad det brukar!
Vid det här laget tappade jag riktigt mycket hår. Alltså, vi snackar den mängd en hund tappar då den byter från vinter till sommarpäls! Jag kunde sitta och dra igenom mitt hår 5 gånger på rad oc varje gång få med mig en hel klump hår!
Jag ville inte se hur mycket hår som hade samlats i silen när jag duschade, eller hur mycket som satt på hårborsten, eller ännu värre, på golvet efter att jag borstat eller satt upp mitt hår! Jag började nästan gråta bara vid tanken på det!
Det var mängder av hår överallt i hemmet och jag insåg mer och mer att nånting var fel!
Det här hade drabbat mig en gång (vad jag minns) förut. Men då hade det slutat ganska snabbt. Jag kommer ihåg att jag reagerade på det då också, men jag var så ung och dum och reflekterade inte särskilt mycket över saken då.
Men nu... Om det fortsatte i samma takt skulle jag bli flint till sommaren!! :'(
Jag började googla håravfall online. Jag gick igenom mitt liv, granskade mig själv och letade efter stressfaktorer som kunde vara en anledning.
En sak som jag bestämde mig för var att inte köpa någon medicin eller skit för att få håret att stanna. Det måste ju finnas en anledning. Brist av någon vitamin?
Men jag hade ju precis gjort tester och alltin såg bra ut (utom D-vitamin men det hade jag ju börjat ta hand om)
Jag ringde till 1177, vårdguiden, och berättade om min situation. Av någon anledning så började jag här, efter prat med kompisar som slutat använda P-piller och liknande, ifrågasätta P-staven som jag satt i mig.
Tjejen på vårdguiden tyckte det lät skeptisk till att det skulle vara P-staven men hänvisade till barnmorskan.
Jag ringde till Liljeholmens barnmorska dagen efter.
Hon var jätteförvånad över att jag trodde håravfallet kunde ha med P-staven att göra men började kolla igenom bieffekterna - 1 av 10, alltså 10!!! - drabbas av håravfall!!
Hur kunde jag ha missat det här?! Jag som alltid brukar läsa bieffekterna på medicinen jag tar!!
Jag blev så lycklig och lättad att jag började gråta. Och det här utan att ens veta om det var anledningen till mitt håravfall.
Men jag skulle genast ta ut min P-stav! Det måste vara världens snällaste barnmorska jag pratade med för de hade egentligen inga tider någonstans och jag skulle resa bort dagen efter, så hon tog emot mig efter avslutat pass och hjälpte mig!
Så, 7e lilla ärret på armen fixat och jag blev av med min P-stav, utan några planer på att stoppa i mig eller använda något nytt.
Jag kände mig lättad, men samtidigt orolig. För tänk om håravfallet inte berodde på P-staven? Jag hoppades iaf på det bästa och nu var det bara att vänta.
Det tog ca 2 veckor innan jag märkte någon skillnad. Men helt plötsligt insåg jag att jag kunde dra handen igenom håret utan att få med mig en näva hårstrån!
Jag satt i flera dagar och bara testade att dra händerna genom håret och räknade hårdtränar som föll av. Men det fanns inte längre så många att räkna. Och tre veckor senare insåg jag att håravfallet hade slutat!
Jag kan fortfarande få panik ibland när jag borstar håret eller duschar och tappar fler än 5 hårstrån. Men när jag inser att det bara är vid ett tillfälle och att det slutar direkt efter kan jag lugna ner mig. :)
P-staven drabbade mig inte bara genom håravfall, jag har även varit utan min mens i 8 månader.
Det har gått två månader sedan jag tog ut P-staven och jag har äntligen fått den igen nu!
Visst, det är skönt att slippa mens. Men det är ju också ett tecken på att något inte riktigt stämmer! Och när mensen bestämde sig för att dröja efter uttaget av P-staven blev jag lite orolig.
Jag skulle ljuga om jag inte flera gånger under perioden av håravfall och avsaknad mens inte trott att det kanske kunde bero på träningen. Eller maten. Eller jobbet. Eller livet!
Många som tar P-piller eller liknande säger att de inte känner sig som sig själva. Jag har alltid tyckt att jag känt mig som mig själv. Men när jag tänker tillbaka så har jag nog inte alltid gjort det.
Jag har fått påståenden från vänner tidigare att jag inte alltid varit "mig själv".
Förra håravfallet var också när jag hade P-stav.
Jag är otroligt glad över alla tjejer som så öppet pratat med mig om deras uppfattning och upplevelse av preventivmedel som dom har använt!
Hade de inte varit för er hade jag nog inte kopplat det själv!
Det känns otroligt skönt att ha blivit av med P-staven och jag har inga planer alls på att välja något annat istället.
Nu ser jag fram emot att lära känna mig själv och min kropp igen!
Jag önskar att någon hade sagt till mig tidigare om det här.
Jag önskar att jag inte hade valt "den enkla" vägen.
Jag är glad för att jag har lärt mig att lyssna på min kropp.
Jag är glad för beslutet jag har tagit.
Jag är tacksam för hur min kropp tackar mig! :)
Jag kommer inte utsätta den för samma skit igen.
