Vill varna för att det här inlägget innehåller mycket text.
Om tävlingsklättringen, motivationen, träningen och hur tankarna snurrar kring det nu :P
För tre år sedan (kan det stämma?) var Lukas Iseli på besök i Stockholm och höll ett träningsläger för några utav Solna Klätterklubbs klätterungdomar.
Harry och jag agerade medinstruktörer under lägret och det var väldigt roligt och lärorikt för mig både som instruktör och klättrare.
I slutet av veckan när Lucas och jag satt på ett café sa han till mig att jag förmodligen inte var en person som skulle kunna dedikera mitt liv åt en sport. Han berättade vad han hade sett av mig under veckan (han hade inte sett mig klättra något) och varför han tyckte som han gjorde.
Jag gillar för många saker och skulle bli, enkelt uttryckt, deprimerad om jag bara gjorde en sak under för lång tid. För att bli bäst eller riktigt bra på något måste man ge allt hela tiden under en väldigt lång period, och det är svårt att ta några sidospår på vägen dit.
Innan jag hade den här diskussionen med Lukas hade jag inte en tanke på att tävla inom klättring på det sättet jag har gjort. Jag hade inte tränat något för det, jag hade aldrig pressat mig själv så mycket och det kändes oändligt långt bort att jag över huvudtaget skulle befinna mig på en världscup eller ännu mindre på ett VM. Men klart att tanken lockade.. =)
Hans ord kanske var något som triggade mig? Han sa ju inte till mig att jag borde börja tävla och satsa på något utan snarare tvärtom. Och alla vet ju att det där "förbjudna" lockar väldigt mycket.. ;)
Jag började ju helt klart tänka väldigt mycket på vad jag ville göra framåt. Det blev en mental lista med för- och nackdelar och tillslut insåg jag att jag faktiskt skulle bli väldigt ledsen om jag vaknade upp, 50 år gammal och aldrig hade testat på hur det var att verkligen satsa på något!
Ingen idé att vänta, man blir ju inte yngre :P
Så jag bestämde mig snabbt för att jag ville göra det, satsa på klättringen och se vad som hände!
Jag har alltid tyckt om att testa nya saker och även snabbt lärt mig och blivit bra på det, utan att egentligen behöva jobba på det. När det sedan tagit stopp, blivit för svårt eller enkelt, har jag slutat och gjort något nytt =P
Att pressa mig själv och se hur mycket jag faktiskt klarar av är något som har växt fram på senare år!
Målet med träningen som jag bestämde mig för att börja med var inte att bli bäst eller vinna massa tävlingar, utan snarare att utveckla mig själv som klättrare. Tävlingarna kom som en bonus där jag har fått träna otroligt mycket på den mentala delen! När jag väl kommit över gränsen för hur läskigt det är att tävla så blev det otroligt roligt! =)
Det är riktigt kul att få klättra problem som något lagt lite extra tanke och kärlek på, att klura ut helt själv hur jag ska göra och att ha en publik som hejar!
Jag märkte snabbt att jag klättrade mycket bättre på tävlingar än på träningar och jag blev riktigt taggad på att få träna ordentligt och åka iväg på världscuper!
Sagt och gjort. Jag började träna, jag gav inte upp, jag åkte på tävlingarna och fortsatte träna, jag gav klättringen och träningen nästan all tid jag hade!
I vintras/våras fick jag en rejäl överbelastning i min skuldra som gav en riktig motivationsdipp och helt plötsligt vaknar man upp lite och börjar fundera på vad man egentligen håller på med..
Jag vill verkligen komma tillbaka och kunna träna fullt ut med klättringen igen, men ju längre tid som går desto mer motivation tappar jag till att faktiskt börja träna på det sättet jag gjorde innan.
Jag har hunnit testa på många nya saker och jag vill göra allt!
Damn it! Lukas hade rätt. Jag är inte en person som kan hålla på med en enda idrott.
Jag har gjort det under två år nu och det får räcka =)
Klart han hade rätt, men klart jag var tvungen att testa det. Jag ångrar inte att jag fokuserat så mycket på klättringen, jag har lärt mig jättemycket och haft kul!, däremot hade jag ångrat mig om jag inte gjort det.
Jag kommer absolut inte sluta tävla inom klättring och om jag får bestämma har jag inte gjort min sista världscup i klättring heller. Motivationen att träna och bli starkare har växt! =)
Men jag kommer inte bara klättra. Varierad träning borde ju hjälpa mig och min kropp mycket.
Det kanske till och med blir tävling inom andra idrotter/sporter.. tjejmilen ska ju springas i slutet av sommaren. :P
Skuldrorna känns bättre än på länge och jag hoppas verkligen att de blir starkare än innan och håller ihop nu!
Om tävlingsklättringen, motivationen, träningen och hur tankarna snurrar kring det nu :P
För tre år sedan (kan det stämma?) var Lukas Iseli på besök i Stockholm och höll ett träningsläger för några utav Solna Klätterklubbs klätterungdomar.
Harry och jag agerade medinstruktörer under lägret och det var väldigt roligt och lärorikt för mig både som instruktör och klättrare.
I slutet av veckan när Lucas och jag satt på ett café sa han till mig att jag förmodligen inte var en person som skulle kunna dedikera mitt liv åt en sport. Han berättade vad han hade sett av mig under veckan (han hade inte sett mig klättra något) och varför han tyckte som han gjorde.
Jag gillar för många saker och skulle bli, enkelt uttryckt, deprimerad om jag bara gjorde en sak under för lång tid. För att bli bäst eller riktigt bra på något måste man ge allt hela tiden under en väldigt lång period, och det är svårt att ta några sidospår på vägen dit.
Innan jag hade den här diskussionen med Lukas hade jag inte en tanke på att tävla inom klättring på det sättet jag har gjort. Jag hade inte tränat något för det, jag hade aldrig pressat mig själv så mycket och det kändes oändligt långt bort att jag över huvudtaget skulle befinna mig på en världscup eller ännu mindre på ett VM. Men klart att tanken lockade.. =)
Hans ord kanske var något som triggade mig? Han sa ju inte till mig att jag borde börja tävla och satsa på något utan snarare tvärtom. Och alla vet ju att det där "förbjudna" lockar väldigt mycket.. ;)
Jag började ju helt klart tänka väldigt mycket på vad jag ville göra framåt. Det blev en mental lista med för- och nackdelar och tillslut insåg jag att jag faktiskt skulle bli väldigt ledsen om jag vaknade upp, 50 år gammal och aldrig hade testat på hur det var att verkligen satsa på något!
Ingen idé att vänta, man blir ju inte yngre :P
Så jag bestämde mig snabbt för att jag ville göra det, satsa på klättringen och se vad som hände!
 |
| Innsbruck 2012 |
Att pressa mig själv och se hur mycket jag faktiskt klarar av är något som har växt fram på senare år!
Målet med träningen som jag bestämde mig för att börja med var inte att bli bäst eller vinna massa tävlingar, utan snarare att utveckla mig själv som klättrare. Tävlingarna kom som en bonus där jag har fått träna otroligt mycket på den mentala delen! När jag väl kommit över gränsen för hur läskigt det är att tävla så blev det otroligt roligt! =)
Det är riktigt kul att få klättra problem som något lagt lite extra tanke och kärlek på, att klura ut helt själv hur jag ska göra och att ha en publik som hejar!
Jag märkte snabbt att jag klättrade mycket bättre på tävlingar än på träningar och jag blev riktigt taggad på att få träna ordentligt och åka iväg på världscuper!
Sagt och gjort. Jag började träna, jag gav inte upp, jag åkte på tävlingarna och fortsatte träna, jag gav klättringen och träningen nästan all tid jag hade!
I vintras/våras fick jag en rejäl överbelastning i min skuldra som gav en riktig motivationsdipp och helt plötsligt vaknar man upp lite och börjar fundera på vad man egentligen håller på med..
Jag vill verkligen komma tillbaka och kunna träna fullt ut med klättringen igen, men ju längre tid som går desto mer motivation tappar jag till att faktiskt börja träna på det sättet jag gjorde innan.
Jag har hunnit testa på många nya saker och jag vill göra allt!
Damn it! Lukas hade rätt. Jag är inte en person som kan hålla på med en enda idrott.
Jag har gjort det under två år nu och det får räcka =)
Klart han hade rätt, men klart jag var tvungen att testa det. Jag ångrar inte att jag fokuserat så mycket på klättringen, jag har lärt mig jättemycket och haft kul!, däremot hade jag ångrat mig om jag inte gjort det.
 |
| Tävlingsträning i Beijing inför Världscup i Kina 2013 |
Men jag kommer inte bara klättra. Varierad träning borde ju hjälpa mig och min kropp mycket.
Det kanske till och med blir tävling inom andra idrotter/sporter.. tjejmilen ska ju springas i slutet av sommaren. :P
Skuldrorna känns bättre än på länge och jag hoppas verkligen att de blir starkare än innan och håller ihop nu!
No comments:
Post a Comment