När det var min tur att gå till isoleringen var Veronica så snäll och följde med. Vi gick lite fel och fick klättra över några staket och avspärrningar men tillslut hittade vi ner till ingången =P
Jag hade lånat en bok av Robban som heter Måsen (eller?) och den var riktigt bra! Som Robban säger - "det är en egoboost"
Den boken ska jag köpa så jag kan läsa innan varje tävling!
Fick hjälp av Veronica med tejpningen av axeln och sedan var det dags för henne att smita ut och titta på tjejerna som började i kvalet.
Jag fick vänta 1 timme innan det var dags att värma upp och jag var glad över hur bra det kändes i kroppen! :)
När jag värmde upp hade jag lite svårt att komma igång, solen började komma fram och la sig på en sida utav väggen utan att jag märkte det. När jag gick för att hämta vattnet som låg i skuggan insåg jag hur varmt det var i solen och tur var det! Annars hade jag väl fått värmeslag innan jag skulle tävla =)
Jag älskar känslan av att vara i isolering! Det är en jättekonstig känsla, och förut avskydde jag isoleringen! Jag var galet nervös, mådde illa och hade jättesvårt att koncentrera mig. Men nånstans på vägen har jag börjat lära mig att styra den där nervositeten. Jag kan säga till mig själv att det inte är någon idé att bli nervös än och lägga nervositeten på hyllan tills det är dags att ta fram den och börja klättra.
Men jag är inte helt hundra på det än! Jag har mycket kvar att lära och jag ser fram emot att få öva mer på att styra det jag känner och tänker.
Tävling för mig handlar nog nästan mer om den mentala styrkan än den fysiska!
Sen är det klart att ju starkare man är fysiskt desto starkare blir man mentalt (man har ju en uppbackning), men det fysiska är inte alls det viktigaste.
När det var dags att klättra hade jag redan suttit med skorna halvpå under 10 minuter och bara väntat på att få dra på dom helt! Jag var hur taggad som helst på att komma ut och få köra!
Nu gäller det, här och nu, inte igår, inte imorgon - NU!
Jag kommer ut och ser första problemet - okej, jag ser vad jag ska göra...typ..
Upp på väggen, tar i slutgreppet men får inte tillräckligt bra grepp om det för att kunna hänga kvar.
SHIT, vad hände? Var jag på väg att flasha första problemet? Jag tror jag blev lite ställd av hur bra det gick och hur lätt det hade känts att jag glömde bort att tänka om ordentligt inför andra försöket. Samma misstag igen, jag glömde bort att flytta upp handen ett steg.
Tredje försöket - kom ihåg att flytta upp handen, bökade lite med sista movet men visst - där satt den! :)
Sjukt glad och laddad inför nästa problem hoppade jag ner och gick ut bakom väggen igen.
Jag fick lite ont i handleden av att slå om och trycka så hårt på första problemet hela tiden men jag hade bestämt mig redan innan uppvärmningen i isoleringen att alla småsaker, allt litet som smärtar eller känns stelt är bara att tänka bort!
Det existerar inte just nu!
Och vips, så kändes handleden bra igen :)
Ut på andra problemet, insåg att det var en till "mantling", kollade runt lite på greppen och hoppade upp i starten. Jag glömde bort att spänna magen, tappade balansen och åkte av...
Äsch, lång vila så gör du det här - det här var ju lätt!
Gick på igen och satte problemet! Jag trodde verkligen att jag skulle ryka vid näst sista greppet för det var sämre än jag trott, men slutgreppet var så bra så det gick :)
Tredje problemet tyckte jag nog bäst om! Men det var bara för att jag i sista sekunden lyckades göra en världscupsdyno! När jag väl bestämde mig och gjorde som Lucas Iseli sagt - "ta bort alla alternativ och andra möjligheter, de existerar inte, gör bara det du ska!" så satt det! :)
Jag blev lite ledsen över att jag inte började så för då hade jag haft en till topp, men alla missar lär man sig av! :D
Fjärde och femte problemet hade jag lite mer problem med. Jag var ganska trött i axlarna av tidigare mantlingar (är inte van vid att trycka, mantla och bökstöka så mycket på ett pass) så det fanns tyvärr inte tillräckligt mycket kraft i mig längre.
Men jag konstaterade att det helt klart inte var omöjligt och lite mer tid/vila så hade iaf 4e problemet suttit!
Jag var nöjd över min klättring och mitt tänk, det hade kunnat gå bättre men jag hade gjort vad jag kunnat och inte gett upp!
Blev ganska glad när jag mötte Danne och Robban som gav mig kommentaren: "Vet du hur bra du presterade egentligen??"
OJ vad glad jag blev när jag fick höra att jag för tillfället låg på 22a platsen!
Hade jag toppat det tredje problemet så hade jag för en stund legat i semilistan t.o.m.!
Slutgiltiga placeringen: 29 av 51! helt sjukt! Jag är rankad =) Hur konstigt känns inte det då?
Worldranking på IFSC: 68 =)
Om man bortser från placering är jag väldigt nöjd med min prestation och klättring! Jag hade jättekul och jag lärde mig mycket!
Tack alla som hejade på och som har grattat, jättekul att ni följer oss när vi tävlar!
Nu ska jag vila två dagar sen drar ett nytt schema igång och innan jag vet om det kommer det vara dags att åka till Paris och VM! =D
Tyvärr har jag inga bilder från min klättring att lägga upp just nu men hoppas kunna uppdatera med nånting... :P
Jag hade lånat en bok av Robban som heter Måsen (eller?) och den var riktigt bra! Som Robban säger - "det är en egoboost"
Den boken ska jag köpa så jag kan läsa innan varje tävling!
Fick hjälp av Veronica med tejpningen av axeln och sedan var det dags för henne att smita ut och titta på tjejerna som började i kvalet.
Jag fick vänta 1 timme innan det var dags att värma upp och jag var glad över hur bra det kändes i kroppen! :)
När jag värmde upp hade jag lite svårt att komma igång, solen började komma fram och la sig på en sida utav väggen utan att jag märkte det. När jag gick för att hämta vattnet som låg i skuggan insåg jag hur varmt det var i solen och tur var det! Annars hade jag väl fått värmeslag innan jag skulle tävla =)
Jag älskar känslan av att vara i isolering! Det är en jättekonstig känsla, och förut avskydde jag isoleringen! Jag var galet nervös, mådde illa och hade jättesvårt att koncentrera mig. Men nånstans på vägen har jag börjat lära mig att styra den där nervositeten. Jag kan säga till mig själv att det inte är någon idé att bli nervös än och lägga nervositeten på hyllan tills det är dags att ta fram den och börja klättra.
Men jag är inte helt hundra på det än! Jag har mycket kvar att lära och jag ser fram emot att få öva mer på att styra det jag känner och tänker.
Tävling för mig handlar nog nästan mer om den mentala styrkan än den fysiska!
Sen är det klart att ju starkare man är fysiskt desto starkare blir man mentalt (man har ju en uppbackning), men det fysiska är inte alls det viktigaste.
När det var dags att klättra hade jag redan suttit med skorna halvpå under 10 minuter och bara väntat på att få dra på dom helt! Jag var hur taggad som helst på att komma ut och få köra!
Nu gäller det, här och nu, inte igår, inte imorgon - NU!
Jag kommer ut och ser första problemet - okej, jag ser vad jag ska göra...typ..
Upp på väggen, tar i slutgreppet men får inte tillräckligt bra grepp om det för att kunna hänga kvar.
SHIT, vad hände? Var jag på väg att flasha första problemet? Jag tror jag blev lite ställd av hur bra det gick och hur lätt det hade känts att jag glömde bort att tänka om ordentligt inför andra försöket. Samma misstag igen, jag glömde bort att flytta upp handen ett steg.
Tredje försöket - kom ihåg att flytta upp handen, bökade lite med sista movet men visst - där satt den! :)
Sjukt glad och laddad inför nästa problem hoppade jag ner och gick ut bakom väggen igen.
Jag fick lite ont i handleden av att slå om och trycka så hårt på första problemet hela tiden men jag hade bestämt mig redan innan uppvärmningen i isoleringen att alla småsaker, allt litet som smärtar eller känns stelt är bara att tänka bort!
Det existerar inte just nu!
Och vips, så kändes handleden bra igen :)
Ut på andra problemet, insåg att det var en till "mantling", kollade runt lite på greppen och hoppade upp i starten. Jag glömde bort att spänna magen, tappade balansen och åkte av...
Äsch, lång vila så gör du det här - det här var ju lätt!
Gick på igen och satte problemet! Jag trodde verkligen att jag skulle ryka vid näst sista greppet för det var sämre än jag trott, men slutgreppet var så bra så det gick :)
Tredje problemet tyckte jag nog bäst om! Men det var bara för att jag i sista sekunden lyckades göra en världscupsdyno! När jag väl bestämde mig och gjorde som Lucas Iseli sagt - "ta bort alla alternativ och andra möjligheter, de existerar inte, gör bara det du ska!" så satt det! :)
Jag blev lite ledsen över att jag inte började så för då hade jag haft en till topp, men alla missar lär man sig av! :D
Fjärde och femte problemet hade jag lite mer problem med. Jag var ganska trött i axlarna av tidigare mantlingar (är inte van vid att trycka, mantla och bökstöka så mycket på ett pass) så det fanns tyvärr inte tillräckligt mycket kraft i mig längre.
Men jag konstaterade att det helt klart inte var omöjligt och lite mer tid/vila så hade iaf 4e problemet suttit!
Jag var nöjd över min klättring och mitt tänk, det hade kunnat gå bättre men jag hade gjort vad jag kunnat och inte gett upp!
Blev ganska glad när jag mötte Danne och Robban som gav mig kommentaren: "Vet du hur bra du presterade egentligen??"
OJ vad glad jag blev när jag fick höra att jag för tillfället låg på 22a platsen!
Hade jag toppat det tredje problemet så hade jag för en stund legat i semilistan t.o.m.!
Slutgiltiga placeringen: 29 av 51! helt sjukt! Jag är rankad =) Hur konstigt känns inte det då?
Worldranking på IFSC: 68 =)
Om man bortser från placering är jag väldigt nöjd med min prestation och klättring! Jag hade jättekul och jag lärde mig mycket!
Tack alla som hejade på och som har grattat, jättekul att ni följer oss när vi tävlar!
Nu ska jag vila två dagar sen drar ett nytt schema igång och innan jag vet om det kommer det vara dags att åka till Paris och VM! =D
Tyvärr har jag inga bilder från min klättring att lägga upp just nu men hoppas kunna uppdatera med nånting... :P
Superbra ju Nellan !!!!!
ReplyDeleteNu blir jag grymt peppad, jag ska ta i stenhårt när jag klättrar efter jobbet idag :) dvs jag ska testa något som ligger lite utanför min box, kanske något som lutar mycket(kanske). Eller så klättrar jag något lite hårdare på det som bara lutar lite lite lagom mycket.... :P Måste nog ta en djupdykning i mentalt tänkande ;)
kram ammie